Det är mycket tankar och funderingar som hoppar runt i min skalle.
Jag har faktiskt bestämt mig; efter många om och men, genom den abstrakta process, som känt sig snuvad på att jobba med bilder då alla bildprogram på min dator ballat ur och gått in i väggen... säkert någon sur och grinig brandvägg, men
iallafall.
Och efter ett givande basgruppsmöte, idag - efter morgonfrukosten, som för övrigt är en riktig guldstund, tog jag det stora beslutet att bestämma mig. Det är stort när man som jag är en velmaja.
Och jag måste verkligen säga att gruppens stöd och inspiration sporrade mig, fick mig att känna styrka i att det jag ska göra är intressant.
Sen hade jag ett märkligt tänkande kring
att skapa en form av skuggteater, med stora vita kroppar och ansikten som jag skulle hänga i träd och få till mer citykänsla i skogen.
Men nej, inte det heller.
Sen var det en del vampyrtankar, haha, men det måste vara hösten som gjorde att jag tänkte på det och det eventuella skymningsland som måste råda där, nattetid.
Våra handledare är för övrigt riktigt grymma.
Men så, slutligen:
det är hur som - dags för min gestaltning/förändring; som mer är en förstärkning av mitt tilldelade område.
Jag kommer utföra, installera - eller vad det nu kallas, i morgon - onsdag.
Och det har varit svårt i processen, eller nja; inte med processen i sig, utan att mer se vad det är som jag verkligen vill göra.
Ett tag var jag inne på att ghettorisera där uppe vid det fortfarande rätt segregerade universitetsområdet.
Skapa dynamik, från förorter - lite gängkrig och graffititouch över det - men det rimmar ju rätt kass med syftet av denna gestaltning; en förändring som jag vill göra (för mig innebär det en förändring till något som ska vara bättre) - men är det så, kan jag inte som protest vilja göra något sämre, fulare och visa på olikheter i samhället, stadsrummet?
Är det något outtalat, eller... är det okej.
Plåtade ju en del av klottret och tagsen runt om dammen,
funderade på att utveckla det men... nej, jag fortsatte inte det spåret.
Och visst - det finns inte speciellt mycket jag vill ändra på vid Näckrosdammen, denna grönskande oas i Göteborg.
Jag vill bevara, förstärka denna idyll, där människan genom långa tider sökt frid och återkoppling till naturen, sådär mitt i stan.
Och jag vill, önskar att så många som möjligt ska våga sig på mitt projekt,
som nämligen kommer att bestå av
en stol/fåtölj, filtar och kuddar.
Beroende på väder, eventuellt paraply, för att skapa sig ett grönt rum - för såväl inre som yttre
ro.
Ett osynligt rum, med grönskan som granne och där ska det också finnas en bok till de som vägar (vilket ju är min förhoppning) sätta sig för en stunds ro och sedan skriva något däri.
Syftet är att jag vill få
människor att intressera sig, väcka deras nyfikenhet för den där viloplatsen, det gröna rummet som skapats där.
Jag vet inte, men antar att jag kommer se det som ett misslyckande om ingen "faller" för frestelsen att delta i mitt projekt.
Men jag antar att det inte är något som är mer annorlunda för mig än någon annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad härligt du skriver G! Det går verkligen rakt in. Får ett sug efter att bli mer personlig efter att ha läst och studerat dina inlägg. Bra projekt. Gillar din tankegång...nästa gång blir det ruffigt ghetto kanske? Keep up da good work!
Ja
men jag tycker det är skönt, gött mos att läsa hos dig!
Ja, fan
ut från da hood
till ghetto...
Coop?! :)
nice h och tack!
Skicka en kommentar